152 Ludlow St. New York City - Brian Edwards

Are you thinking about renting apartment #6C on 152 Ludlow Street, Lower East Side, NYC? Think again, because the owner Brian Edwards* is not to trust. We're still waiting for our deposit ($1000) from when we stayed there april-june 2010. That was four months ago now and he doesn't answer the phone or e-mails when we try to get hold of him. Not even the agency we rented through can get him to pay us back.

At first he appears to be an all american nice guy but he's just a greedy, dishonest coward. So if you were looking for information about the apartment and ended up here - don't sign anything, find another place to rent and save a lot of money. There's a lot of scam artists out there and this is one of them.

You've been warned.

*Brian Edwards company is called Blue Hearth (located at 400 East 89th Street, New York) and this is his contact information (feel free to phone/spam and remind him about us):

Phone: 212 828 8626 (dial 001 outside USA)

Cell: 917 373 6350 (dial 001 outside USA)

E-mail: bedwardsny@gmail.com

För det är jag värd

Igår lämnade jag inte huset och idag har jag mest fikat, slöat och sushilunchat med mor och syster som varit på besök över dagen. De senaste veckornas förkylning + sjukt barn + sena ateljékvällar har tagit på krafterna. Nu vilar jag lite.

Ett år med Akira

Jag dokumenterar ju det mesta omkring mig och det inkluderar förstås min son (en gammal familjetradition) och att sitta på alla dessa bilder utan att göra en liten hyllningsblogg vore snudd på tjänstefel. Året som gått har varit det bästa i mitt liv, det största är förstås Akiras födelse och att få följa hans utveckling på nära håll men det har hänt mycket på alla områden.

Bilderna är tagna på hans månadsdag (med undantag för någon enstaka) och när man ser dem tillsammans såhär är det ganska intressant att se hur ett ansiket och en personlighet växer fram.

Akira föddes på Danderyds sjukhus kl. 04:03 den 27 september 2009. Denna bild är tagen bara några minuter senare.  Visst ser han lite asiatisk ut?

Oktober 2009, 1 månad. Vilken plutt.

 

November 2009, 2 månader. Han hoppade liksom över spädbarnsstadiet och blev gullig direkt.

December 2009, 3 månader. Gillade tidigt att stå.

Januari 2010, 4 månader. Gillade tidigt att flyga.

Februari 2010, 5 månader. Skulle vara lätt att sälja till något blöjföretag.

Mars 2010, 6 månader. Uppskattar mina gamla 70-talskläder allt mer?

April 2010, 7 månader. Vi bodde i New York och Akira älskade det.

Maj 2010, 8 månader. Fortfarande i N.Y. Detta var en ganska vanlig syn i lägenheten.

Juni 2010, 9 månader. Hemma igen, vi flydde direkt till stugan. Akki älskar att bada.

Juli 2010, 10 månader. Fortfarande i stugan. Här är presentationsbilden till hans kommande debutroman.

Augusti 2010, 11 månader. Nymatad. Alltid med en bok i handen.

September 2010, 12 månader. Fyller år med hela käften full av tänder.

Han är här med oss, hela tiden

Idag fyller vår lilla son ett år. Det är ju helt sjukt, vi kände honom inte för ett år sedan och nu är han lika självklar som att andas.  Tänk vad mycket vi gått igenom redan.

Idag blev det iallfall en dag på Skansen, en blåsig och ganska kall en. Men vi har bestämt att detta ska bli en tradition så vi hoppas på bättre väder (och lite mer djur) till nästa år. Akira gillade förutom aporna kossan mest, han kunde nästan inte sluta mua efter vi sett den. Älgarna impade lite också.

Ateljévisningen på kvällen gick alldeles strålande. Det var ett öppet, roligt och ärligt snack i drygt en timme där jag visade mycket av vad gjort de senaste åren och de helt nya New York-bilderna jag jobbat med sista tiden. Jag fick bra frågor, mycket respons och alla verkade nöjda när de gick. Fick till och med en liten applåd. Att visa min ateljé och konst för initierade och intresserade människor under ledning av en konstvetare som har visningar på Moderna Museet och Bonniers konsthall till vardags kan inte vara något dåligt. 

Här är den braiga dagen i bilder:

Akki var måttligt impad av svinen.

Jag gillar små fria fåglar.

Det är inte för att vara taskiga, broccoli är det bästa han vet.

Har man en dokumentärfilmare i familjen så har man.

Glömde plåta mina besökare men här stod jag och babblade. Och ja, målningen med måsarna är ny. Ordentlig bild kommer snart.

Vad är det värsta som kan hända liksom?

Det har varit mycket idag. Eftersom Akira fyller ett år imorgon hade vi besök av Marias familj och jag stod vid spisen, drack vin, kokade kaffe, babblade, diskade, dansade och säckade nästan ihop. Men se det går inte när man har en ateljévisning att fixa inför - så det var bara att trampa till atten i kolmörker och motvind fast jag egentligen bara ville lägga mig ned och tona bort.

Imorgon blir det förhoppningsvis Skansen med lillen hela dagen för att glo på diverse djur (om vädret är ok) och kl. 18.00 fylls stolarna ovan med människor. Golvet är dammsuget, vinet står på kylning och även om det känns lite läskigt ska det bli riktigt kul.

Mera mingel

Precis när jag trodde att det inte skulle komma några fler inbjudningar* från Skugge så trillar det in två stycken samtidigt. Synd att den jag helst skulle vilja gå på (vita lögner) är på min födelsedag. Då ska jag ju ha väldens största födelsedagsfest. Eller inte.

* Jag dissade ju grottgrejen litegrand så jag trodde jag var körd.

Mamma, han har jitat sig på ajmen

Det blev rätt sent igår, som vanligt nu för tiden. Men det går bra och när det går bra gör man bra grejer och när man gör bra grejer så känns allt bra och man mår ännu bättre. En stor positiv cirkel. Det kan man tänka på när ens barn vaknar kvart över smockan dagen därpå och man måste gå upp och koka gröt.

Och den där ateljévisningen på måndag. Den kommer att bli bra.

Jag har aldrig påstått att jag är någon Rembrandt

Sitter och väntar på att färg ska torka och tänkte slänga upp en wip under tiden men min efterblivna pc höll inte med (alla datorns minneskortläsare och USB-portar har plötsligt lagt av) och jag orkar inte starta mac:en. Så här kommer istället en lätt förenklad verision av vad jag håller på med.

Jag målar bl.a. en massa hud och minns nu varför jag tyckte att (naken)modellmåleriet under konstskoletiden var lite krävande. Det är fan inte helt lätt.

Min färgpolicy gäller ALLA områden

Eftersom min gamla telefon plötsligt gav upp och jag inte riktigt kan motivera för chefen varför företaget behöver fler löpande kostnader i form av en iPhone så gick jag och köpte någonslags mellanting (och fortsätter med kontantkort).

Den fanns i svart, vitt och rosa så valet var inte speciellt svårt.

Fick finbesök

av en kaffesugen morsa och vår blonda avkomma. Min barnsäkrade ateljé är inte så barnsäker när jag jobbar men lillen trivs bra i sin bur så det gör inte så mycket. Jag har målat, fotat och uppdaterat som en galning idag, sedan direkt hem för att tvätta, mata, leka och lägga barn. Inte konstigt att jag börjar få grå strån i skägget.

Alla borde få ett break

Jag har jobbat på fyra dukar parallellt den senaste veckan och nu är den första klar. Det är svinkul att komma igång med målandet igen efter en så lång paus. Men det är ju det pauser är till för.

Fornever young 90x90 cm, 2010

Det är bara att hänga på

Alla som någon gång jobbat kreativt vet hur det känns att vara inne i ett flow. Målningen (i mitt fall) kommer till liv framför ens ögon och man är inte säker på hur det går till. Tiden står stilla och inget spelar någon roll.

Daniel Milton - hobbyfotograf?

Jag har förstått att risken att jag förväxlas med en medioker hobbyfotograf finns. Jag har inget emot mediokra hobbyfotografer överlag men denna råkar heta exakt samma sak som mig och har även knipit ett domännamn som gör att förväxlingen blir ännu större. Detta är inget stort problem (han har det nog värre i min skugga) men lite störigt är det.

Det är inte mycket jag kan göra åt det men nu vet ni. Daniel Milton och Daniel Milton är INTE samma person. Verkligen inte.

Full på jobbet

För första gången sedan i våras står jag och målar på duk. Jag har dragit mig lite för det eftersom jag velat jobba med annat, men det känns förvånandsvärt bra. Kanske hjälper musiken till (Ozzy) eller är det för att jag just knäppte en öl?

Om att omge sig med bra människor

Jag har just haft ett möte med min gallerist. Det är bra att stämma av ibland vad man gör och vart man är på väg. Speciellt eftersom vi inte setts sedan innan New York och det har hänt en del sedan dess. Efter alla år jag varit aktiv som konstnär så är det framför allt en ska jag lärt mig - jobba med en gallerist du är nöjd med och ha en öppen och transparent relation med denne. Känns det inte riktigt ok så är det inte heller det och då är det bara att dra. Det finns många skummisar där ute.

Jag har nästan allt att tacka min gallerist för vad som hänt de senaste åren. Förutom att han har en väldigt bra kundkrets (som håller mig flytande) så rekommenderar han mig för utställningar (den kommande Göteborgsutställningen t.ex), trycker upp kataloger och vidarebefordrar beställningsjobb. Konstvetaren med tillhörande publik som kommer på måndag är förstås hans verk också.

Vi hade ett bra och konstruktivt samtal och även om jag inte vet exakt vart jag är på väg (vet man någonsin det?) så gav det mycket. Jag visade förstås vad jag håller på med för tillfället och är glad att vi båda gillade samma verk mest (bilden ovan). Det känns positivt.

Nu måste jag jobbe.

Om när allt stämmer

Om exakt en vecka har jag ateljén proppfull med konstintresserade människor och sakta, sakta börjar jag få ihop allt (jag vet att jag tjatar om det men det är vad som upptar mina tankar just nu). Bilden ovan är en skiss, de färdiga verken är tänkta att bli iallfall dubbelt så stora (och töntigt snyggt monterade). Men som work in progress-visning duger de gott.

Ingen förkylning som hindrar mig längre. Morrisey på stereon. Hand och hjärna sammankopplade. Jag älskar mitt jobb.

Jag hade ju inte tackat nej förstås

Jag fick ett glatt mejl idag från Konstnärsnämnden som avslog min ansökan om deras ettåriga arbetsstipendium på 100.000 kr. Men eftersom jag har gjort mig oberoende av allmosor och ändå inte gillar att gå på bidrag så är det helt ok. Dessutom finns det gott om konstnärer som behöver de där pengarna bättre.

Guten morgen Schweden!

Det blev ett historiskt val - på två sätt. För första gången någonsin får en borgerlig regering fortsatt förtroende - om detta beror på att folket blivit dummare eller moderaterna blivit smartare kan man bara spekulera över - men någon skillnad på deras politik då och nu är det iallafall inte (bara förpackningen). Och så har vi fått in en skränande retarderad apflock i regeringen (såg ni hockeykörerna från SD:s valvaka?).

Men jag ska inte orera så mycket mer om detta, faktum är att jag välkomnar det kaos som antagligen kommer att komma. Folket har valt. Folket har valt åt helvete fel. Det kommer att bli en intressant tid.

Av alla vänner Maria och jag har på facebook så fanns det EN person som var öppet positiv till alliansens "seger" resten av gårdagens statusuppdateringar såg ut ungefär såhär (och de flesta syftar förstås på SD):

Nu är vi ett vanligt jävla europeiskt islamofobt dussinskitland.

Ingen skämskudde är stor nog.

Egoister och rasister är vinnare i årets val. Vi med vett i huvudet måste hålla ihop nu!

SåDumt. SablaDeprimerande. SicketDravel.

Stackars jävlar, vilka är ni? Var gömmer ni er? Hemma i mörkret och tjoar tjaalalalaaa?

Jimmies Kampf.

Det här är en unlike-knapp.

SD får tydligen 2,2 % i Stockholm, 3,6 % i Göteborg och 8,1% i Malmö. Låt oss med förenade krafter spätta loss Skåne från Sverige.

M E R D E

Var tionde skåning rasist. Var femte svensk för lat för att sätta stopp för dem.

Någon mer som tycker att SD:s valvaka påminner om en blandning av en Bingo Rimér-fest och ett fotbollsderby?

Ser ut som att ett par miljoner braksvennar kommer att kunna köpa en extra pizza i månaden. Och ja, båtplatsen blir snäppet billigare. The cornerstone of great politics.

‎6.6 skäl att emigrera.

Må det brinna i rumpan på alla ni som röstat på SD. Skäms!!!

Huuuuuuu, hjälp för första resultatet!

Trots SD i riksdagen, vägrar jag att tappa min tilltro och hopp till vårt älskade Sverige. ♥♥♥ Imorgon är en ny dag och vi börjar kampen mot orättvisor med ett leende och starka, bestämda steg. ♥ Sov gott älskade vänner* ♥♥♥ Än lever hoppet........

Röv-val.

Farväl efterkrigstid. Goddag 30-tal.

Helvete också.

Ett rysarresultat! Sverigedemokraterna i Riksdagen! Sverige vad är det som händer???

undrar stilla om inte den där allmänna rösträtten ibland är lite för allmän.

Världens mest jämställda land verkar visst inte klara av tanken på en kvinnlig statsminister.

verklighetens folk verkar rösta på SD.

Hej då gamla fina och solidariska Sverige, det var trevligt så länge det varade.

Säger som flera före mig: Om du mot förmodanan röstat på SverigeDemokraterna var så god och ta bort mig från din vänlista.

En deppig och knäckt allians är iallafall en liten tröst. Nu går jag och dunar.

Du har fortfarande tre timmar på dig

Hos oss stod Jens Orback och delade ut röstsedlar men en kompis berättade att hon fick sina valsedlar av Maria Wetterstrand herself. Snäppet mäktigare.

Heja rött. Heja grönt. Heja alla som kan tänka sig att rösta utanför sitt ego.

Det är dags att bekänna färg

Jag tror inte att opinionsundersökningarna är tillförlitliga och jag tror att det är fler än jag som vill ha en ny regering och en kvinnlig stadsminister i morgon. Jag har till och med satt lite pengar på det. Att åka på fyra år till med hej-vi-privatiserar-hela-skiten-gänget skulle vara lika dumt och förvånande som att W Bush blev omvald i USA och fick gräva ned landet i en ännu djupare grop (vårt gäng startar iofs inga krig, men det är ju en klen tröst).

Jag hoppas att ni där ute tänker snäppet längre än alliansen vill få er att göra, att de kallar sig för arbetarparti är så dumt att man storknar men att gå på det vore ännu dummare. Gör inte det. Och vad är några hundringar hit eller dit, det handlar för fan om ett helt lands välmående!

Rösta. Rött eller grönt, så försöker vi glömma det som varit. Ok?

Det kommer att bli bra det här

Arbetet fortsätter, jag är inne i ett grymt flow och vet så mycket mer nu än jag gjorde i morse. Jag är fortfarande på skisstadiet men saker faller på plats och problem blir möjligheter. Tänk vad en dag kan göra.

Sen är det skönt att bli lite skitig om fingrarna och att ateljén äntligen börjar se ut som en ateljé.

Wörk in progress

Det är lite tråkigt att en lördag som denna vara tvungen att välja mellan att göra något tillsammans med min lilla familj eller jobba i ateljén. Men eftersom jag varit sjuk i nästan två veckor och ligger ganska mycket efter så är valet hyfsat lätt. Jag måste få ihop bra grejer till ateljévisningen om drygt en vecka och ingen är hårdare chef än jag.

Tur att jag jobbar bra under press.

Ljusterapi

Det börjar bli lite deppigt där ute nu. Mörkt och jävligt. Därför är en liten påminnelse om sommaren 2010 en bra grej. Iallafall för mig.

April i Central Park.

Maj på vår grymma New York-terrass.

Juni i Akiras nya cirkuspool.

Juli vid våra älskade klippor.

Och augusti på årets flådigaste trädgårdsfest på Lidingö.

Daniel Milton + pris

Jag blir ofta kontaktad av folk via mejl som är intresserade av att köpa någon av mina målningar och undrar vad de kostar. Jag svarar och hör sedan aldrig mer ifrån dem. Undrar vad de förväntar sig egentligen - att alla mina grejer kostar tusen spänn därför att min verksamhet egentligen är en välgörenhetsinrättning? Det finns gott om hobbymålare där ute om ni vill ha något billigt.

Sedan har jag allt oftare märkt att folk googlar på mitt namn tillsammans med 'pris' - så för att bespara alla er nyfikna massor med tid och energi så kommer man i fortsättningen att hamna på detta inlägg och får följande svar; runt 25.000:- (ja nu alltså, om några år får man nog lägga på en nolla).

Och när jag ändå håller på:

Jag har inga planer på att hyra ut min ateljé.

Att jobba som konstnär är underbart.

Vuxenblöjor hittar du här.

Tid, ett kungarike för lite mer tid

Jobbmässigt och kreativt har det varit en riktig rövdag. Kanske beror det på att jag visste att jag hade en hel dag i ateljén och att jag skulle hinna med sjukt mycket för att jag måste hinna med sjukt mycket för annars blir det kaos och så har jag varit (och är) förkyld och ligger redan efter men bara jag kommer igång nu och, och, och.

Men gnäll är rätt ocharmigt så jag skriver om något annat istället.

En bra grej med att ha ateljé i ett kollektiv som detta är att oväntade grejer kan ske. Idag knackade t.ex. Jens på och presenterade mig för en curator från Krakow som jag och några andra sedan hade ett möte med. Han gillade mina grejer och plåtade lite och vem vet vad det kan leda till. Kanske inget, kanske allt.

Nu måste jag jobbe.

Om att låta saker komma till en (2)

För några veckor sedan hade jag ingen koll, ingen planering och tänkte på mitt vanliga vis att saker löser sig. Och det gör de ju (som jag skrev i ett tidigare inlägg) men nu börjar det nästan bli löjligt. Fast på ett bra sätt alltså.

Galleri Uusitalo i Helsingfors hörde av sig idag, de hade sålt alla målningar de hade kvar av mig och vill att jag skickar över fler. Dessutom undrade de om jag var intresserad av att ställa ut där igen 2012.

Pratade just med Rikard på Galleri Mårtenson & Persson som ev. planerar en separatutställning med mig på deras galleri i Båstad sommaren 2011.

Separatutställningen på Galleri Thomassen i Göteborg är ju redan spikad till 2011 (men inget datum ännu).

Och när jag ändå håller på så kan jag inte låta bli att skriva att jag ska ställa ut separat på Eksjö konsthall (fast allt inte är riktigt klart) någon gång under 2012. Jag har en del att göra ett tag framöver med andra ord.

Tåg eller kolera

Om någon timme sätter jag mig på tåget för att åka ned till stugan och hämta vår bil. Den har stått där sedan den vägrade starta när vi skulle hem för ett par månader sedan. Men tydligen har den plötsligt fått livslusten tillbaka.

Jag skulle absolut kunna åka ned dit någon gång när jag var mindre förkyld, Akira mer frisk och stjärnorna stod på ett gynsammare sätt. När både Maria och jag hade mindre att göra och kanske till och med stanna några dagar - men om jag tar tåget nu direkt så är nog chansen större att jag kommer fram i ett stycke. För vad är oddset att ett till tåg kraschar* på samma sträcka bara ett par dagar senare?

*Saker har visst en tendens att pajja i närheten av mig/oss - Aeroflotplan exploderar i luften, Long Island-färjor bränner in i kajer, bilar tappar livsgnistan och tåg fläks upp som konservburkar. Som tur händer det alltid någon dag före eller efter vi ger oss ut - annars vore vi rätt rökta.